Reclaim the Garden

   Trädgårdstomten har börjat att fundera över olika existentiella frågor. Sedan han blev medveten om att det finns folk som har sex med till exempel träd så har han funderat över om man som individ har rätt att förgripa sig mot olika existensformer i ens omgivning eller inte. Vi kan ju direkt utesluta alla former av övergrepp mott andra människor, dvärgar och tomtar. Men hur är det med andra livsformer? Då tänker vi på sådana som inte kan försvara sig med egna verbala eller teckenmässiga uttalanden. Efter mycket funderande kom trädgårdstomten på att det finns många olika filosofiska positioner som man kan anta här.

 Ja vad säger egentligen djurrättsaktivisterna i denna fråga? Trädgårdstomten tänkte sig här sex med fluga. I princip kan man säga att om flugan är medveten om att den hotar att skadas av t.ex. sperma eftersom denna är kletigare än vatten, som vi ju redan vet är rent livsfarligt för en levnadsglad fluga. Dessutom är ju ett sådant handlande etisk och moraliskt oförsvarbart. Enligt djurrättsfilosofen Tom Regan skulle man kunna resonera så här: Normalt kan vi varken säga eller tänka att en fluga hänger fast i taket för att den "vill" vara där. Inte heller kan vi säga att flugan blir "arg" om man motar bort den eller att den är "ondskefull" eftersom den inte vill lämna oss ifred. Inte heller kan vi anta att den skulle kunna känna smärta om vi resolut mosar den mot väggen eller dränker den i någon kletig vätska, om vi finner den metoden mer estetiskt tilltalande." Kort sagt vad vet vi om flugan och dess mentala processer? För djurrättsaktivisten är frågan om flugan är medveten eller inte central.

Vi får ta den buddhistiska förståelsen av saken till hjälp istället. Buddhisterna anser att det leder till dålig kharma om vi dödar andra "kännande" varelser. Handlingen är alltså att se som direkt dålig eftersom den resulterar omedelbart i dålig kharma i och med att flugan antingen dör eller berörs illa av den. Man kan rent handlingsmässigt se aktionen som ett impulsgenombrott, som ju tyder på bristande empati. Detta kunde i sin tur vara ett tecken på en psykopatisk personlighet; dvs en brist i att kunna sätta sig in i flugans situation och hur den känner. En fråga som uppstår är då; Är flugan att beteckna som en kännande varelse? Enligt buddhisterna är den det. Således är det lika fel att mosa den mot väggen på grund av man är irriterad på den, som att dränka den i olika vätskor för sitt personliga eller sexuella nöjes skull.

Men det finns filosofiska och religiösa riktningar som är ännu mer restriktiva än vad buddhisterna är. Enligt den extremt lilla indiska sekten jainister, så är även en hel del växter för högtstående och för kännande för att berövas sin existens eller att användas för någons sexuella böjelsers skull. Man måste således respektera högre växter och svampars integritet.

Vad lär vi oss då av allt detta? Jo, en vanlig Svenson, det vill säga en mansperson utan alltför många etiska och moraliska hook-ups och en hyfsat sekulariserad syn på tillvaron, har möjlighet till ett otroligt rikt sexliv som i stort sett saknar reella begränsningar. Man kan här tänka sig olika former av sex med däggdjur, fåglar, fiskar, insekter, träd och meloner.

En djurrättsaktivist däremot är mer begränsad och kan bara förgripa sig på sådant som inte är medvetet, även om filosofin här medger ganska vida tolkningsramar; sex med fiskar, mollusker som bläckfisk och träd är fullt möjligt.

Ännu mer begränsad är en rättrogen buddhist som får nöja sig med att förgripa sig på svampar och växter.

Jainisten kan möjligen kan tänka sig att besudla sådana saker som salt, vete och ättikssprit.

Så trädgårdstomtens råd är att man bör skaffa sig en filosofi som är anpassad efter ens behov av njutningar och förströelse. Fast visst låter det trist att vara jainist...

Direkt då trädgårdstomten kom in i skogen insåg han att någonting var väldigt fel. Först var det färgen på löven. Det här var definitivt ingen vårskrud som träden klädde sig i. Tvärtom, det var riktigt höstlikt. Sedan satte en jättekatt igång att vråla i trädgårdstomtens öra. Vår hjälte försökte tala lugnande till den uppenbart vilsekomna kattrackarn.

Trädgårdstomten tog det hela med sitt sedvanliga upphöljda lugn och jagade inte upp sig i onödan. Ibland kan det vara svårt att bibehålla sitt lugn i pressade situationer eller då saker och ting händer som inte borde kunna hända. Ta till exempel regeringen: De genomför en idérik politik som är både nyskapande och oprövad. Sedan är det ju en annan sak att det inte går som denna regering trodde att det skulle gå.

Kanske måste man då stanna upp och fundera om inte de som avrådde en från att göra så trots allt hade rätt, istället för att framhärda tjurskalligt. Se till exempel George W. Bush. Han invaderade Irak trots att alla avrådde honom från det och precis det som de sade skulle hända i ett värsta scenario hände. Men tar George W. reson och ändrar sin politik efter de reella förhållandena. Nej det går ju inte! Man är ju ofelbar...

Likadant gör den svenska regeringen. De genomför en reform av arbetslöshetskassan och då det inte funkar som de har tänkt sig, ändrar de då på den inslagna vägens politik? Nej, det går ju inte, då skulle de ju erkänna att de hade fel... och vad värre är... att de tog beslutet mot bättre vetande och grundat på illa underbyggda premisser...

Kong Zi (Konfucuis) sade en gång för cirka 2 500 år sedan: "En klok människa lär av sina misstag. En vis människa lär av andras misstag." Kong Zi brydde sig aldrig om att kommentera de som aldrig lär sig, kanske tyckte han att det var slöseri med tid...

En gåta? Varför finns det egentligen en regering? Uppenbarligen saknade den sittande regeringen en hel del kompetens medan ett stort antal personer med höga akademiska examina gick arbetslösa. Hur hade det blivit så? Hur kunde det komma sig att den som är justitieminister aldrig har tagit en enda juridisk poäng och inte hade någon som helst aning om juridiska spetsfundigheter? Varför hade man en finansminister som har en kompetens motsvarande en gatuförsäljare? Varför saknade de som hade hand om utbildning varje uns om insikt i pedagogik och didaktik? Kände de ens till orden och vad de betyder? Hade man placerat fel man/kvinna på rätt plats???

En klurig och lite missunnsam person sa en gång: "... det vore bättre om de inte fanns..." Jag börjar ana vad han menade!

Hur kunde det gå så här illa? Ja, allt kunde ju inte skyllas på den nya regeringen... man mindes med skräck en tidigare finansminister från Flerfaldspartiet ju, Botvid Ringduva... Någon hade en gång kommenterat ett av Ringduvas uttalande i ekonomiska frågor: "Det vore bättre om han inget sa!"

Det fanns en gång ett ord, folket mindes det vagt... STATSMAN... utrikesministern hade en gång varit en sådan... innan han sjönk i korruptionens gungfly... Allting hade varit bättre förr... Fast lika lite som utrikesministern kan det lidande folket vrida klockan tillbaka... De måste leva vidare i sitt elände. En poet i det lilla landet kommenterade det hela:

... kommer du inte till helvetet så kommer du till Enfaldspartiets kansli... där träffar du en person utan vare sig moral eller förnuft... han heter Larm... han visar dig en dörr... du faller ner i ett ändlöst hav av diarré... där möter du alla som dina gamla bekanta som gått vidare före dig... de står med bara huvudena ovanför den stinkande ytan... de säger unisont till dig... : "- Gör för helvete inga vågor!"

Då kommer djävulen förbi i en racerbåt... då han far förbi ser du att båten körs av kloner till utikesministern och statsminister Fridöl...

Oron sprider sig...

Det räckte nu inte med det kunnande, föga förvånande, eftersom det den lilla hjärntrusten besatt var nästan obefintligt, utan man sökte stöd utomlands. Där fanns det jättestora och tvärbra västerut landet där allt var möjligt. Det leddes av en karl som hade en vision. Vad denna vision bestod i var en smula oklart, men då Fridöl kom på besök och lade fram sin plan blev ledaren med de enormt buskiga ögonbrynen genast exalterad. Han vände sig till sin närmaste man, en slipprig typ som var upp över öronen insyltad med matoljeindustrin:
"- Det är ju lysande! sa han. Det är ju precis som vi gjorde då den där gången då vi inte visste riktigt vad vi skulle göra. Jag kommer ihåg hur du sa då: Vi gör en invasion!"
"- Jaså, var det min idé?" Ställföreträdaren såg besvärad ut. "Det gick ju inte så bra det där..."
"- Gjorde det inte? Varför har ingen sagt något till mig? Nu har ju jag sagt till han som skriver mina memoarer att ägna en väldigt stor del av böckerna till den där invasionen. Invasion och vision, det rimmar ju nästan."

Fridöl beslöt att hålla en låg profil. Det viktiga här var ju att få loss en sådan där valstrateg och sedan skulle Petter Viktors saga vara all. Så han bidade sin tid. Nu berodde inte den här ypperliga taktiken och valet av den på att Fridöl var speciellt smart, utan att han hade med sig en rådgivare som sagt åt honom att inte säga något alls om inte rådgivare mimade vad han skulle säga. Fridöl tyckte det var skönt att slippa tänka. Det hade han gjort den där gången då han kom upp med planen. Det hade varit jobbigt.

Resan gick bra och Fridöl återvände med en valstrateg som skulle vara en av de bästa, Manuel Noriega hette han. Han hade vunnit sitt första val redan för trettio år sedan och det sas att en sprängning av en helikopter hade varit en central del av den valframgången.

Nu var det så att de som ursprungligen varit med om att komma upp med idén började propsa på uppmärksamhet. Då Petter Viktor såg denna samling av oduglingar och födda förlorare kunde han inte låta bli att le inombords.
"- Det här skulle nog bli det enklaste och mest framgångsrika valet någonsin för min del!" tänkte han  med illa dold förtjusning. Det skulle passa att avrunda en lång och fin karriär med en sådan framgång.

Men nu går ju inte saker och ting alltid som man har tänkt sig. I början av valrörelsen såg det illa ut för Enfaldspartiet då dess sakkunnige i brottsfrågor, Larm Infantil, åkte fast för fortkörning och rattfylleri utanför en skola. Sedan visade sig att han också låg bakom en omfattande avlyssningsverksamhet riktad mot motståndaren Petter Viktor.
"- Det är ju absurt! utbrast Larm på bästa sändningstid. Någon hade bytt ut min flaska minieralvatten mot en flaska ren sprit och sedan hade någon tejpat dit en etta framför 30 på hastighetsbegränsningsskylten. Jag är ju helt oskyldig och jag borde få skadestånd för att ha blivit förd bakom ljuset. Och avlyssningen den hade jag ingen aning om. Den var någon överambitiös medarbetare skyldig till!"

Naturligtvis trodde ingen egentligen på dessa bortförklaringar, utan det hamnade på Larms Enfaldskonto. I detta det bästa av länder var det nämligen nästan omöjligt för en politiker som var enfaldig att bli dömd. En i partiet hade faktiskt blivit dömd för att ha mördat sin mormor på allmän plats, men det var undantaget som bekräftade regeln. Många menade på att han aldrig skulle ha blivit dömd om inte det hela hade filmats och av misstag sänts i TV som söndagsunderhållning. Någon klagade på att det hela var dåligt gjort då någon upptäckte att det som filmats var ett riktigt mord. Något sådant kunde inte tillåtas passera.

Så Larm höll sig undan från offentligeheten tills det hela var glömt. Allmänhetens minne var bra, men kort...

Fortsättning följer...

Nu måste vi blicka tillbaka för att förstå vad Enfaldighetens universitet var och det fungerade. Eftersom det lilla landet var det bästa i hela världen, så var ju naturligtvis Enfaldighetens universitet också världens bästa universitet. Utanför dess port stod en stolt devis: "Bakom ENFALDEN står vi alla enade!"

De verkliga dissidenterna i det lilla landet var dels de i den demokratiska oppositionen, som kallade sig Flerfaldspartiet och dels de i den utomparlamentariska oppositionen som kallade sig Mångfaldsfronten. Sedan fanns den väpnade delen; kallad; "Den Absoluta Jämlikhetens Kampfront" DAJK. DAJK var emellertid otroligt föraktade av alla och sedda som ett slags oberörbara. Man blev helt enkelt sjuk om man hade med dem att göra...

Den makttörstande studentgruppen såg sig som enfaldens yttersta bastion i samhället. De var de enfaldigaste av de enfaldiga. Enfaldens ideologi gick ut på att det fanns ett riktigt sätt att göra saker och ting på. Ett svar på varje fråga. En sorts folk som var riktiga och korrekta. Dessa korrekta människor skulle styra över de andra och om möjligt forma de andra i enfaldighetens anda. Och sedan var det frågan om vad man skulle göra med trollen. Helst skulle man göra sig av med dem på något sätt. Skicka dem någonstans...

Motståndarna hade idéer som att i olikheten låg ett speciellt värde och att ingen skulle tvingas vara något den inte ville vara. Flerfaldspartiet gick så långt att de ville ha ett sådant samhälle i stort sett såg ut som de enfaldigas plus att de flerfaldiga skulle få vara med. Förutom detta var man överens om det mesta, utom det här med trollen. Man skulle vara bestämd, men tolerant mot trollen ansåg man. Mångfaldsfronten ansåg att trollen skulle få var med och styra och DAJK ansåg att trollen skulle ha en egen självständig stat.

Tidigare hade det lilla landet mestadels styrts av de flerfaldiga, mestadels beroende på att dessa var lite mer tystlåtna och återhållssamma, än både de enfaldiga och de mångfaldiga. Folk i gemen tyckte nog att de enfaldiga var lite väl enfaldiga och de mångfaldiga var hotfullt mångfaldiga. Troll kunde man kanske tolerera, men inte i det egna grannskapet.

Fridöl ansåg att mångfalden bara var förvirrande. Farligt frövirrande.
"- Så fort jag tänker en mångfaldig tanke, så händer två saker med mig. Jag blir yr och jag blir illamående!" sa han vid ett tillfälle.
Jöns höll med, även om han vare sig blev yr eller illamående. Han tyckte att det räckte med en åsikt och egentligen också med ett parti. Men Jöns såg det som ett styrproblem. Det var bättre om det var enklare att styra.
"- Om man har mer än ett parti och välja på då blir folk bara förvirrade!" sa han. "Och förvirrade människor ställer bara till oreda och kaos. Vi ska ha ordning och reda!"

Enfaldighetspartiet hade lett landet för ett tiotal år sedan och det hade inte gått så bra. Det hade faktiskt slutat med katastrof, trots att dess ledare och landets förste minister var den enfaldigaste i hela landet. Han hade fått sparken och Flerfaldspartiet hade fått makten. Flerfaldspartiets ledare var mycket flerfaldig och visste vad han ville. Han hade rett ut katastrofen och fått ordning på saker och ting. Enfaldighetspartiets ledare hade lämnat partiledarpost och gett sig ut i världen för att finna sig själv. Tydligen fanns hans själ dränkt i en massa olja och han blev snart rik som ett troll.

Det måste man säga om Flerfaldspartiets ledare, att han var bestämd och fick saker gjorda. Han råkade ut för samma problem som Enfaldspartiets ledare gjort, men han hade ett annat sätt att tackla problem. Han letade upp någon som var skyldig och sparkade honom eller henne.
"- Det var hans fel!" brukade han säga och på så sätt undgick han alltid kritik mot sig själv.

Det här retade naturligtvis Enfaldspartiet som valde sig en ny ledare. Många blev förvånade då det blev Fridöl, som mest var känd för att gilla öl. Fridöl såg dock trevlig ut och bjöd ofta folk på öl då han var på pub. Väl insatt som ledare, började Fridöl att sparka ut de styrande i Enfaldspartiet en efter en. De fick lustiga titlar som generaldirektör för Filtverket och överförmyndarchef i Oxmål. Istället tog han in sina gamla studentkompisar. Huvudproblemet var emellertid att man måste vinna makten från Flerfaldspartiet och dess maktfullkomlige ledare Petter Viktor.

Man började förbättra planen från studentkorridoren.
"- Problemet, sa Jöns, är att det låter för dumt!"
"- Varför då?" frågade Fridöl.
"- Ja varför då?" frågade den obehaglige Slige Kattskinn, en figur som inte gjort sig så mycket väsen under studenttiden, men senare gjort sig fruktad på grund av sina hätska utfall mot trollen.
"- Precis, vadå?" frågade Lady Lufsen, som varit osynlig som student, men nu raskt stigit i rang på grund av att Petter Viktor varit elak mot henne.
Ingen av dem förstod vad Jöns pratade om, vilket de ju sällan gjorde. Oftast förlät de honom eftersom han var en intellektuell. Något som de likställde med lätt obehaglig, men tyvärr nödvändig. De trodde nämligen inte på ordböcker, lexikon och uppslagsböcker. Och varför skulle de, när de hade så kallade sakkunniga till sådant.

Nu närmade sig emellertid valet med stormsteg och Petter Viktor tycktes sitta säkrare än någonsin. En dag möttes de sammansvurna i den sägenomspunna staden Oxmål, där landets kung en gång blivit påkörd av en skottkärra. Skottkärrans ägare hade fått ett långt fängelsestraff för det tilltaget. Han hade försvarat sig med att den nedrige kungen hade kallat Oxmålarna för Trångmålare; en oerhörd skymf.

Nåväl mötet skedde i Oxmål, eftersom Lady Lufsen kom därifrån. Efter det traditionella badet i soptunnan öppnade Jöns mötet inför de förväntansfulla mötesdeltagarna och sa:
"- Jag har en plan!"

Fortsättning följer...

Det var en gång ett land där alla trodde att just de bodde i det allra bästa landet i världen. I det här landet gjordes de bästa bilarna, det bästa stålet och man hade det bästa samhällssystemet. Överallt dit människorna i det här landet åkte, där frågade de lokalbefolkningen på platsen om inte de tyckte att just dessa besökare var det allra bästa folket i världen. Lokalbefolkningen tyckte att det var lite pinsamt och sa att de naturligtvis tyckte att besökarna var de allra bästa besökare de någonsin haft. Stolta rapporterade besökarna hem att det de redan visste hade bekräftats. Man producerade en massa statistik som bevisade detta. När ett grannland fick fel på ett av sina kärnkraftverk, då sa man naturligtvis att... "det kan minsann aldrig hända i våra fina kärnkraftverk..." Invånarna var nöjda, eftersom de var bäst och att det inte kunde bli bättre...

Nu var inte alla i det där landet som var allra bäst i världen övertygade om att allting var så där bra som det kunde bli. Det gick nog att göra allting lite bättre. Bland annat tyckte de att invånarna hade slöat till i sin förträfflighet så att de blivit rent ut sagt lata. De behövde nog en knuff framåt, så att ingen annan kunde komma ifatt det här allra bästa landet.

På landets enda universitet, den heliga enfaldens universitet, hade ett gäng studenter samlats. De hade alla övertygelsen om att något måste göras. En av dem lyste helt plötsligt upp:
"- Jag vet vad vi gör!" skrek han upphetsat.
De andra såg frågande ut, men tänkte att så där gör han ju ofta när han druckit för mycket. Han som talat var vida känd för sin dåliga självkännedom och sitt dåliga ölsinne. Passande nog hette han Fridöl.
"- Jaha, vadå?" frågade en av de andra, liksom för att fylla det pinsamma tomrum som uppstått efter detta pompösa uttalande.
"- Vi startar en regering!" skrek Fridöl ännu mer upphetsad.

Nu ska vi fylla i med lite bakgrundsinformation. I det här landet tyckte man inte om självförhävelse. Var och en skulle veta sin plats och inte bli för ambitiös och bullrig. Samtidigt fanns det naturligtvis ett slags undertryckt naturkraft som ville ge utlopp för just detta. Det var så det kom sig att den mest inkompetente av alla studenterna fick denna idé.

Under kvällens lopp sjönk denna tankegång in och frampå småtimmarna hade den lilla studentgruppens tänkare, Jöns Introvert, kommit på att det här var nog en bra idé trots allt. När allt kom omkring så var de ju ett gäng helt talanglösa pratmakare, med dålig verklighetesförankring, som dessutom drack alldeles för mycket. Saken var nog att anledningen till att just de umgicks var att de festat bort alla sina karriärmöjligheter. De var tvugna att göra något...

Planer lades upp. Det första var att man nog lite försiktigt måste påpeka att allt i det lilla landet var nog inte så bra som alla trodde. Problemet med det var att det såg som om allt var ganska bra. Gruppens filosof Jöns tänkte till och kom upp med en idé:
"- Vi får köra med skrämseltaktik!" sa han triumferande. "Om man har mycket och allt går en väl i händer, då måste vi tala om att allt kan tas ifrån en imorgon."
"- Och hur ska det gå till?" frågade någon skeptiskt.
"- Enkelt, sa Jöns tänkaren, vi påstår helt enkelt att brottligheten ökat och att alla som inte pratar vårt språk och är som vi är farliga!"
"- Hur då?" frågade sig den skeptiske.
"- Jo vi såger helt enkelt att de är ett slags troll och sysslar med trolldom. Då blir alla rädda för dem och förstår att allt som går fel är just de här figurernas fel."

Pannor lades i djupa veck och allteftersom veckorna gick växte hugskotten till ett handlingsprogram. Problemet var att just ingen trodde på de här figurerna och deras propaganda. Men åren gick och tvedräktens gift spred sig. Samtidigt infiltrerade studentgruppen olika politiska organisationer och arbetade sig målmedvetet uppåt. På så sätt kan man säga att de faktiskt löst ett problem; den egna arbetslösheten. Men i det fördolda fanns planen som bara de kände till.

Fortsättning följer...

Trädgårdstomten har tagit sig ut på landet och planerar att ta över de ställen där det sällan finns folk. Han och hans fränder menar att sådana ställen som inte bebos och vördas, utan används sporadiskt inte kan räknas som de som äger dem på papprets egendom. Tvärtom är det nyttjaren som ska ha äganderätten. Därför har trädgårdstomtarnas kamporganisation NANO (Nanologiskt Aggressiv NytomteOrganistion) beslutat att ta över sådana outnyttjade ställen.

Det ligger helt i linje med den vidare kampanjen Reclaim the Garden och Reclaim the Torp ska ses som en del av denna mer övergripande kampanj.

Det finns dock sätt att undgå detta. För det första kan man fylla trädgården med trädgårdstomtar, eftersom då är trädgården rent tekniskt bebodd och behöver därför inte besättas. Ett andra sätt är att sätta in ett ekonomiskt bidrag på NANO:s hemliga bankgirokonto, så att du stödjer denna rättvisekamp.

Idag har den Bildt-look-alikande trädgårdstomten farit till Bagdad för att se hur det är där. Lite stökigt, tyckte han, inte lika mycket ordning som hemma. På oljeministeriet togs han om hand av väldigt trevliga människor. De var inte som man kunde tro araber och pratande någon arabisk rotvälska. Nej, de här belevade och fina människorna paratade engelska med amerikansk accent.

Coolt, tyckte tomten! Nästan som hemma, fast lite stökigare utomhus. Men där fanns ju de där araberna eller muslimer som man brukar kalla dem. De håller ju på med någon sekteristisk kamp där, som ingen utomstående förstår.

På 1600-talet fanns det en filosof som hette Thomas Hobbes, som skrev om allas krig mot alla. Enligt Hobbes hade detta olyckliga tillstånd uppstått i England eftersom en otrevlig typ som hette Oliver Cromwell tagit sig för med att halshugga kungen, Charles I. Detta resulterade i sin förlängning i något som Hobbes kallade för "allas krig mot alla"... Resultatet blev föga förvånande att då Cromwell dog ett årtionde senare tog det inte mer än knappt två år innan Charles II var installerad på Englands tron. Suveränen, den absolute härskaren, eller om ni så vill kungen, var således garanten för att folk inte skulle sätta igång och slakta varandra. Och fred rådde i landet...

På något konstigt sätt verkar det som om just det har hänt i Irak. Något hängde härskaren och sedan bröt helvetet löst... Nu tog man ju sig till och dödade hans söner innan man mördade honom, så någon arvtagare likt Charles II finns ju inte att tillgå. Folket verkar bekämpa varandra i en oroande grad. Inte verkar de intresserade av markandsekonomi och demokrati heller. Det lär ha något med islam att göra. Någon sa att det man väljer i ett muslimskt land är inte en ladstiftande församling utan en rådgivande församling. Någon som hette Muhammad och var profet bestämde det i något slags guldålder för ungefär 1400 år sedan.

Vad har då vår tomte med allt detta att göra? Jo, han blev helt enkelt nyfiken då alla verkade tycka att han på något sätt bidragit till den uppkomna situationen i Irak. Hans förebild lär ha företrädit en lobby-organisation som verkat för att invadera Irak. Så han åkte dit. Ingen vidare semesterort kunde han konstatera...

Folk är upprörda! Utrikesministerns belackare är upprörda för att han inte visar någon som helst förståelse för etik och moral. Hans tillbedjare tycker att kritiken är orättvis och kommer från sådana som inte gillar marknadsekonomi och aktieinnehav. De talar om häxjakt...

Begrunda den bildtlika tomtens sällskap i bakgrunden. Är det etiskt riktigt att satsa pengar i vilken verksamhet som helst? Dvs i föreställningen att pengar luktar inte! Hade det varit etiskt och moraliskt försvarbart att äga andelar i tyska koncentrationsläger under andra världskriget? Hade det varit etiskt och moraliskt försvarbart att äga andelar i Omarskas koncentrationsläger? Hade det varit etiskt och moraliskt försvarbart att handla med fastigheter i Srbrenica under slutet av 1990-talet?

Kan någon fästa någon som helst tilltro till en utrikesminister som jobbar för en organisation som förespråkar krig mot ett land och då landet anfalls stjäl man landets oljeindustri? När samme man har intressen i samma oljeindustri? Är marknadsekonomi och väpnat rån samma sak?

För ordningens skull måste jag ändå nämna att varje likhet mellan tomten och utrikesministern är rent tillfällig, precis som när en potatis liknar någon man känner. Ratko Mladic och Radovan Karadzic är dock sig själva... Hmmm, var det inte någon som en gång sa: "Säg mig vilka dina vänner är och jag ska säga dig vem du är!"

Kan trädgårdstomtar verkligen simma? Frågan kan verka berättigad och för att skingra tvivel i denna viktiga fråga så väljer jag att idag publicera ovanstående bild som bevis. Det finns naturligtvis ett otal frågor som sysselsätter oss dagligen och inte har några riktiga svar. Många gånger beror det på att ingen har tagit sig tid att tänka igenom dem ordentligt. Vi har inte tänkt till med andra ord. Vi tar beslut och anser oss veta saker och tings tillstånd, utan att ha reflekterat över dem. Vad säger det om oss och vår tid egentligen? 

Vi anser gärna att vi befinner oss i något slags civilisationsmässig höjdpunkt. ”An all-time-high” för att uttrycka sig med den terminologi som man använder sig av på världens börsmarknader. Allting är en fråga om hur man mäter detta. Det vill säga; I vilken mening befinner vi oss en höjdpunkt, höjd över alla hittillsvarande tidsåldrar? 

 För några år sedan satt jag och funderade över hur Sverige fallit från att vara världens näst mest produktiva land 1965 till en 22:a plats 1995. Det verkade ju oroande. Jag beslöt mig att konstruera ett index som skulle placera Sverige som etta i världen. Vad skulle då ingå i ett sådant index? Man tänker sig ju att Sverige, som Fredrik Lindström kallat ”Världens modernaste land”, verkar ha kommit så långt då det gäller civilisationsutveckling.

Om vi tänker oss hur Abraham Maslows behovspyramid ser ut, där de mer basala och livsnödvändiga behoven uppfylls först och sedan blir det alltmer avancerade behov, för att slutligen utmynna i ”självförverkligande behov”, så ser vi kanske det hela mer klart. Nu blev det spännande: Vilka behov var det som uppfylldes av ett sådant index? Jag satt och pulade i ett program som hette SPSS och med stigande förvåning insåg jag att det index som placerade Sverige som etta skulle ha gjort Maslow synnerligen deprimerad. 

Hur såg då resultatet ut? Jo, om man räknade antal TV-apparater, telefoner, datorer och bilar per capita så kom Sverige etta i världen. Enbart hårda materiella ting alltså. Svensken är tydligen, eller var åtminstone 1996, en mycket krass materialist. Här har vi alltså bakgrunden till att svensken är en miljövän diskursivt, men i ren handling ett riktigt miljösvin. Ända sedan en liten miljövåg då miljöpartiet tog sig in i Sveriges riksdag så har svensken miljöintresse varit en läpparnas bekännelse. Plånboksfrågorna har varit viktigare och följdaktligen prioriterats och nådde sin kulmen i det senaste valet. Fanns det någon överraskning där så var det att de svenska fascisterna fick en sådan framgång i såväl riksdagsval som kommunalval. 

Förmodligen är det därför som trädgårdstomten simmar omkring och kräver tillbaka vattendraget på bilden. Kanske vill han förhindra att marknadsfundamentalisterna utvecklar den. Möjligen kan något oetiskt företag där Carl Bildt äger en större aktiepost vara på gång att bygga en kraftverksdamm här och se till att laxarna slutar leka. Det säger ju sig själv att något som leker är improduktivt och bör förhindras. Möjligen kan Lars Leijonborg se till att förhindra laxarnas olagliga invandring i de svenska vattendragen genom en sådan utveckling. Marknadskrafterna i skön harmoni; den ene fattar besluten och den andre blir miljonär på kuppen. Vad var det nu igen som Världsbanken brukade kalla sådant beteende? Det börjar på ”kor” och slutar på ”ruption”...

Hur tänker egentligen politiker?

Trädgårdstomtarna marscherar! Reclaim the Garden kampanjen rullar vidare. Vissa kanske har svårt att förstå djupet i kravet att åter ta kontroll över trädgårdarna. Men kravet är gammalt och bygger på en tradition och ett arv från det antika Grekland.

I Grekland på 500-400-talet fvt dyrkade man Priapos. Guden med det eviga ståndet och hans plats var i trädgården där han genom sin närvaro gjorde den mer frodig och prunkande. Allt under förutsättning att man på ett korrekt och vördnadsfullt sätt dyrkade Priapos. Sedan kom den här vedervärdiga kristna religionen och gjorde slut på allt sådant här trevligt. Trädgårdstomtarna, Priapos ättlingar, tvingades gå under jorden och utföra sitt värv i det fördolda. Vissa människor vördade dem fortfarande långt fram i historien, men under senare tid så har de uppfattat denna vördnad som ersatt av något de inte gillar.

Därför har trädgårdstomtarna och tomtorna beslutat att återta trädgården och köra ut människorna. Detta gäller naturligtvis inte de som pryder sin trädgård med ett antal välskötta och glada trädgårdstomtar. Men missköter man sig då går det illa...

Stefan Holm har bevisat att man inte måste vara 2 meter lång för att bli världsmästare i höjdhopp. Inte heller Kajsa Bergqvist är någon speciellt lång hoppare. Frågan är om man inte kunde gå ett steg längre och göra om tävlingsformen till relativ höjd i förhållande till ens längd. Ett förslag som jag skissade på tidigare. Syftet skulle vara att inte diskriminera kortväxta. En gång hörde jag en tjej på fem år beskriva sitt möte med en kortväxt person (okänsliga skulle kunna skriva en diskriminerande benämning här, men det gör inte jag).

- Jag såg en som var liten som ett barn, men det var inget barn...

Så uppfattar ett barn en småväxt person. Frågan är om vuxna människor gör det? Det är bara att titta på den utmärkta filmen "The Station Agent" för att inse hur en sådan persons vardag kan se ut. Speciellt belysande är scenen i snabbköpskassan... där expediten vägrar se den kortväxte... Scenen visar hur vi är fast i våra uppfattningar om hur saker och ting bör vara. Vad som är normalt och vad som inte är det...

För hur är det med oss själva? Har vi någon självinsikt? Förstår vi vår plats i världen och vår plats i historien. De flesta människor verkar ta sig själva på alldeles för stort allvar. Människan i vår tid tycks lida av en abnorm självöverskattning, som stressar oss till döds.

Någon på 1920-talet räknade ut att den teknologiska utvecklingen skulle leda till att man någon gång på 1980-talet skulle behöva jobba ca 4-5 timmar om dagen. Nu vet vi ju att det inte blev så. Varför förverkligades inte detta? Det finns i princip tre anledningar till det:

1) Internationaliseringen av världens staters ekonomier ledde till en inkomstutjämning, vilket gjorde att reallönerna i västvärlden sjönk medan de ökade på andra platser. Samtidigt kom de rika i industriländerna på att den inkomstutjämningen förmodligen skulle inbegripa även dem om de fortsatte som hittills. Alltså hittade de på att chefer och kapitalägare behöver enormt mycket mer än vanliga löntagare. På så sätt undviker just de inkomstutjämningen.

2) De rika insåg att världens resurser helt enkelt inte räcker åt hela jordens befolkning, alltså gäller det att förse sig medan det finns något att roffa åt sig. Därmed föddes nygirigheten som ideologi, torgförande den implicita devisen: "Den som har mest då den dör vinner!" Följdaktligen vågade ingen riskera att bli stående utanför arbetsmarknaden och huggsexan om arbetena ledde till att en stor del av befolkningen inte fick något arbete.

3) Vi uppfann en massa behov som vi inte hade från början och satte igång att producera den dyngan i enorma mängder.

Istället kunde man ha fördelat arbetet och minskat arbetstiden och gjort tillvaron drägligare för alla. Men det ville inte den nygiriga. Istället skuldbelade de lytet att inte ha ett arbete... och började nermonteringen av de sociala skyddsnäten. I syfte att visa folk vad som skulle hända om de inte gick till sitt arbete varje dag. Folke Fridell skrev en gång en roman om en person som bröt det här mönstret; "Syndfull skapelse" hette den...

En indian som brukar ha möten för olika människor om hur vi brukar vår jord och konsekvenserna av det, sa en gång att man kan se det hela som en galopptävling, där alla ryttarna är på väg mot målet som består av en solid betongmur. Alla vet att betongmuren finns där, men ingen kan bryta mönstret och dra sig ur. En man hade rest sig och sade:
"- Jag vet vad du menar, men om jag inte leverar vad aktieägarna och styrelsen vill ha, då sparkar de mig och skaffar någon som gör det åt dem."
Indianen frågade  mannen om han hade barn och barnbarn. Det hade hade mannen.
"- Då är du farfar eller morfar och den stora frågan är när du slutar vara industriledare och börjar vara farfar eller morfar..."

Hör ni till de som tror att ni är fördomsfria? Titta då en gång till på dagens bild. På den bilden ser två trädgårdstomtar spela "skogsbasket" eller "woodbasket" som den mer populära termen lyder. Vad har då det här med fördomar att göra?

Någon som kallar sig "vän av ordning" påpekar att det är ju rent löjeväckande att tänka sig att så uppenbart illa utrustade individer ska ägna sig åt en sport som de saknar alla förutsättningar för. MEN STOPP DÄR!

För en tid sedan såg jag en basketmatch där min systerdotter deltog. Min systerdotter är ganska talangfull då det gäller basketspelande. Hon har dock ett mindre problem; hon är inte så lång. Därför har hon lite problem att göra sig gällande under korgarna där det står tjejer på 1,70 och längre. Och speciellt inom basketsporten premieras ju längd äver allt annat. Är du över 2 meter, ja då kan du spela basket tycks ju vara den enade expertisens lysande slutledning.

Men det är ju något skumt här. Finns det inte något som heter spelsinne? Bara för att man är lång som en humlestör säger ju det inget om hur man är som spelare. Nu kanske jag är lite elak mot just basketsporten, men den uppbara favoriseringen av storväxta är ju rent upprörande här...

I ett mer rättvist samhälle skulle till exempel höjdhopp bedömas så att man hoppade med utgångspunkt från sin längd och hoppet bedömdes relativt gentemot denna. Om vi tänker oss att vi har en höjdhoppstävling där hoppare A hoppar 2,30 och är 1,85 lång, då erhåller han kvoten 1,24; hoppare B hoppar 2,00 och är 1,60 lång och erhåller kvoten 1,25; hoppare C hoppar 1,80 och är 1,40 lång och erhåller kvoten 1,28.

Resultatet blir således att hoppare C vinner tävlingen eftersom denne har högst hopp relativt sin egen längd; tvåa blir hoppare B osv...

Vi ser här hur spänsten och inte kroppslängden premieras. Det som vi tror är fördomsfritt är i själva verket många gånger regler och normer som kommit till därför att vi premierar något som vi uppfattar som positivt. Därför anses det finare att vara 2 meter lång än att vara 1,40... Det är till och med så att den kortare längden ses som ett lyte. Somliga gör sig lustiga och uppfinner "sporter" som dvärgkastning...

Om vi istället tänkte rationellt ur ett resursperspektiv så skulle vi inse att om alla människor vore 1 meter långa så skulle våra resurser i princip räcka till många fler. Därför vore det rationellt att välja ut folk som är kortare och låta deras gener sprida sig inom arten, istället för att haka upp sig i den här alltmer absurda längddyrkarkulten.

Nej njut istället av farten och fläkten i dagens trädgårdstomtars ystra "woodbasket"...

Idag har trädgårdstomten mött och besegrat den jättelika mördarbävern. Bävern närmade sig trädgårdstomte aggressiv frustande och lät förstå att han inte gillade vad han såg. Trädgårdstomten darrade inte en sekund utan tillgrep den berömda tomtesjälvförsvarsmetoden "stirra ekorren rakt in i ögat".

Nu var det här ju ingen ekorre, men gnagare som gnagare, tänkte trädgårdstomten. Denna oväntade taktiska disposition tog jättmördarbävern med överraskning. Förvirrad så drabbades den otäcka besten av en plötslig trötthet och under bråkdelen av en sekund förlorade den medvetandet och då slog trädgårdstomten till. Hårt och skoningslöst! Mitt mellan ögonen på besten!

Jättegnagaren tvärdog! Trädgårdstomten utstötte först ett glädjetjut och dansade runt kadavret, då han plötsligt fick en oroande tanke: "Detta var kanske den enda Jättemördarbävern i hela världen och då hade ju faktiskt han, naturens väktare och trädgårdens befriare utrotat en hel art med ett enda välriktat slag av ett basebollträ!"

Detta innebar ju att trädgårdstomten skulle vara nästan lika dålig som Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Göran Hägglund och Maud Olofsson. "Usch ett så gement sällskap!" tänkte han oroat. "Det här blir en massa dålig kharma och en gradvis reträtt på vägen mot dharma och upplysning!"

"Men, filosoferade trädgårdstomten vidare, riktigt så illa kan det ju inte vara, eftersom Sakyamuni Buddha lär att då man umgås med illasinnade och genomkorrupta människor så reflekteras det av att man blir flerfalt dålig själv. Det är därför man bör sky dåligt sällskap. Å då har jag ju inte ens tänkt på Carl Bildt, Sven Otto Littorin och allt vad de heter... där finns det ju så mycket dålig kharma att till och med Gianfranco Fini skulle tänka sig för innan han gick med i en klubb där alla de var medlemmar!"

Här kan det vara på sin plats att dra sig till minnes Groucho Marx gamla devis: "Av princip går jag aldrig med i några föreningar som accepterar mig som medlem!" Håll med om att den mannen hade en underbar logisk slutledningsförmåga... tänk om han återuppstått och blivit vår statsminister...

Trädgårdstomten ser fundersam ut. Kanske funderar han över varför det äpple som han avbildat så pietetsfullt nu misspryds av en ilsken geting. Eller så kan han fundera över om det är naturen i form av en en jättelik Nemesisgeting, som tar en gruvlig hämnd på något som liknar någon som skymfat den.

I vissa religioner liknas ju det överjordiskt gudalika vid naturen. Det är nämligen där som det gudalika tydligast manifesterar sig. Och genom årtusendena har många tänkare och filosofer begrundat naturen och vad den kan säga oss. De har dragit slutsatsen att något så fantastiskt måste man dyrka och vörda som en skatt.

Om nu någon istället uppenbarligen ger blanka tusan i naturen och istället förklarar ett slags girighetens krig mot den, då är det ju inte konstigt att naturen slår tillbaka. Man kan ju då tänka sig olika sätt som det kan ske på; som en naturkatastrof eller som en direkt attack mot den som förgripit sig på gudarna och deras gåva till mänskligheten.

I antikens Grekland och Rom kallades en form av detta fenomen"tyrannus fulminatus". Man tänkte sig Zeus eller Jupiter så irriterad över vad den politiker eller militär som tillvällt sig makten och utövade den som en tyrann, att då tyrannen begav sig över stadens torg utslungade den vredgade guden en blixt som förbrände tyrannen på plats.

Det här kan nu tyckas vara ett tydligt budskap, men det går ju alltid att krångla till det mest enkla och rättframma. Sett ur ett juridiskt perspektiv är det nämligen inte alls helt klart vad guden menar. Nog för att guden bestraffat tyrannen, men vad skulle man göra med kroppen? Detta skapade på så sätt ett betydande problem då det gällde uttolkandet av gudens heliga vilja i form av blixten.

"Å ena sidan ska den som träffas av blixten begravas exakt där denne faller. Tyrannens kropp å andra sidan måste kastas utanför stadens gränser. Då en tyrann slås av blixten på stadens stora torg uppstår frågeställningen: Bör han begravas direkt på platsen ändå?"

Således inser vi att de som förgrep sig på naturen och således trotsade gudarnas vilja bestraffades hårt och omedelbart. Att man skulle se med överseende på saken var otänkbart. Det hela var endast en tidsfråga, förr eller senare ska tyrannen fördrivas, med eller utan gudarnas hjälp.

Därför aktade sig dåtidens tyranner noga för att utmana naturen och gudarnas vilja, utan såg tvärtom nogsamt till så att de fick dessas sanktion genom profetior från oraklet i Delfi eller Sibyllorna i Rom.

Det är en fin idé, det där med "tyrannus fulminatus"...

Idag ser vi hur det ursprungliga päronet nu har ruttnat så att det till stor del fallit till golvet. Trädgårdstomten tycks vara glad ändå. Just den här trädgårdstomten framstår emellertid som något märklig. Han verkar inte riktigt spela med full kortlek. Men han är ju glad i alla fall.

Jag måste dock framhålla att han bara är en i raden av trädgårdstomtar som hoppat på trenden med att likna någon känd person. Riktigt vad eller vem den personen är har nog inte tomten någon aning om.

Och varje likhet är som jag tidigare påpekat rent tillfällig och är bara en variant av den slump som uppstår då till exempel en potatis som man gräver upp råkar likna en kroppsdel, något djur eller någon man känner. Det är inte så att någon av de egenskaper som frukten eller grönsaken har skulle överföras till den som den liknar... Inte heller är det så att förruttnelseprocessen på något sätt sattes igång på grund av de underliga märken som uppstod i päronets skal...

Idag har trädgårdstomtarna och tomtorna testat en säng. Sängen utsattes för de mycket speciella och stenhårda trädgårdstomtekraven. Det gick nu inte så bra, för sängen.

Testets första del gick ut på att testa tryckfördelningen. I sängens mitt satte sig tio trädgårdstomtar. Sedan flyttade de sig runt i sängen. Resultatet var uruselt. Alla trädgårdstomtarna var mycket missnöjda. En av dem så missnöjd att han slog på sängen med sitt nya basebollträ.

Testets andra gick till så att tio trädgårdstomtar hoppade upp och ned 45 000 gånger i sängen. Detta skulle testa liggytans hållbarhet. Uruselt sa tomtarna unisont. Speciellt misslynta var trädgårdstomtorna, som inte ville vara med på bild eftersom de såg ovanligt sura ut.

Testets tredje del testade sängens fjädring. Nu hoppade fyra trädgårdstomtar och tomtor upp och ned cirka 20 000 gånger på olika ställen i sängen. Sängen visade nu tydliga utmattningstendenser. En trädgårdstomta var jätteupprörd eftersom sängtillverkaren lovat att denna säng skulle hålla längre än allt annat.

"- Allt är lögn!" konstaterade hon.

Slutligen testades hopp från trampolin av tomte ned på sängen. 30 tomtar hoppade 100 gånger var från 1 meters höjd. Sängen var nu totalförstörd.

Sängexperten Ambjörn Svinhuvud:

"- Tillverkaren av den här sängen är helt klart en skurk och ogärningsman. Dold bakom kvasivetenskapligt grundlösa påståenden försöker han lura på den intet ont anande kunderna ren smörja! Skulle den här sängen hålla mer än ett par år? Tillåt mig småle! Det måste i så fall vara för en anorektisk femåring, som sover väldigt lugnt. Eländet duger ju inte ens att begrava folk i... hmmpff..."

Trädgårdstomten med basebollträt bröt här in:

"- Tja, en riktig trädgårdstomte bygger ju sin egen säng och använder då företrädesvis sten i bottnen och mjukar sedan upp det hela med lite mossa. Och det kostar nästan ingenting mer än besväret att släpa hem stenen och mossan... Det är ju bara dumt folk som köper sådan här skit..."

Idag visar sig konstverkets skapare och berättar vad han vill säga med sitt verk. Han har med sig en fullständigt hänryckt beundrare. Om ni minns ett par inlägg för några dagar sedan så presenterade vi där kampanjen "Reclaim the Garden". Enligt den penselbeväpnade trädgårdstomten är detta en aktion som ingår i "Reclaim the Garden"-kampanjen. Syftet är att väcka uppmärksamhet och få tillgång till en trädgård och fylla den med tomtar och tomtor.

Trädgårdstomten har naturligtvis hört talas om familjen Reinfeldts flytt till Sagerska huset och att villan i Täby därmed blir tom. Uträkningen är att göra statsministern mottaglig för att upplåta trädgården till trädgårdstomtar och tomtor och undfly den uppmärksamhet som "Reclaim the Garden"-kampanjen förväntas väcka. Genom att exponera sagde politikers girighet och sedan få honom att vilja framstå som altruistisk och överlåta sin egendom gratis till fritt utnyttjande för tomtarna och tomtorna, så är det tänkt att kampanjen ska lyckas.

Trädgårdstomten menar att statsministerns krav på att staten ska stå för hans omkostnader är så nygirigt orienterade att han kommer att ådra sig befolkningens vrede och därför måste ta till depserata metoder för att öka sin popularitet. En sådan åtgärd skulle då vara att låta tomtar och tomtor härska fritt i trädgården i Täby.

"- Inte nog med att han tjänar enorma summor på sin ministerpost, snålvargen ska leva gratis också!" säger trädgårstomten uppbragt. "Men redan Ludvig Filip på 1830-talet var ju bankirernas vän och den vanliga lilla grå människans svurne fiende. Men se hur det gick för honom! Till slut blev det revolution och man gjorde sig av med honom. Man ska inte reta de små grå i onödan..."

Vi lägger oss inte i denna politiska pajkastning, utan nöjer oss med att konstatera att det är förunderligt hur naturen nyckfullt kan forma olika växter och ting i de mest konstiga former. Det blir ännu mer anmärkningsvärt då vi inser, i eftertankens kranka blekhet, att om detta hade skett för ett årtionde sedan så hade ju ingen ens höjt sina ögonbryn.

Den inbäddade journalisten: "- Jag hörde att du fick avskeda ett par ministrar! Blev de galna?"
Statsministern: "- Ja, de blev ju inte kramglada direkt."