Reclaim the Garden

Trädgårdstomten ser fundersam ut. Kanske funderar han över varför det äpple som han avbildat så pietetsfullt nu misspryds av en ilsken geting. Eller så kan han fundera över om det är naturen i form av en en jättelik Nemesisgeting, som tar en gruvlig hämnd på något som liknar någon som skymfat den.

I vissa religioner liknas ju det överjordiskt gudalika vid naturen. Det är nämligen där som det gudalika tydligast manifesterar sig. Och genom årtusendena har många tänkare och filosofer begrundat naturen och vad den kan säga oss. De har dragit slutsatsen att något så fantastiskt måste man dyrka och vörda som en skatt.

Om nu någon istället uppenbarligen ger blanka tusan i naturen och istället förklarar ett slags girighetens krig mot den, då är det ju inte konstigt att naturen slår tillbaka. Man kan ju då tänka sig olika sätt som det kan ske på; som en naturkatastrof eller som en direkt attack mot den som förgripit sig på gudarna och deras gåva till mänskligheten.

I antikens Grekland och Rom kallades en form av detta fenomen"tyrannus fulminatus". Man tänkte sig Zeus eller Jupiter så irriterad över vad den politiker eller militär som tillvällt sig makten och utövade den som en tyrann, att då tyrannen begav sig över stadens torg utslungade den vredgade guden en blixt som förbrände tyrannen på plats.

Det här kan nu tyckas vara ett tydligt budskap, men det går ju alltid att krångla till det mest enkla och rättframma. Sett ur ett juridiskt perspektiv är det nämligen inte alls helt klart vad guden menar. Nog för att guden bestraffat tyrannen, men vad skulle man göra med kroppen? Detta skapade på så sätt ett betydande problem då det gällde uttolkandet av gudens heliga vilja i form av blixten.

"Å ena sidan ska den som träffas av blixten begravas exakt där denne faller. Tyrannens kropp å andra sidan måste kastas utanför stadens gränser. Då en tyrann slås av blixten på stadens stora torg uppstår frågeställningen: Bör han begravas direkt på platsen ändå?"

Således inser vi att de som förgrep sig på naturen och således trotsade gudarnas vilja bestraffades hårt och omedelbart. Att man skulle se med överseende på saken var otänkbart. Det hela var endast en tidsfråga, förr eller senare ska tyrannen fördrivas, med eller utan gudarnas hjälp.

Därför aktade sig dåtidens tyranner noga för att utmana naturen och gudarnas vilja, utan såg tvärtom nogsamt till så att de fick dessas sanktion genom profetior från oraklet i Delfi eller Sibyllorna i Rom.

Det är en fin idé, det där med "tyrannus fulminatus"...