Reclaim the Garden

På dagens bild ser vi hur päronets skal har deformerats. Jag tyckte att det var min skyldighet att visa upp denna slumpmässiga underlighet. Det tycks som om skalet har fått en strukturell förändring som gör att det påminner om en känd politikers anletsdrag.

Denna likhet är helt slumpmässig, precis som när en potatis som man gräver ser lite underlig ut och liknar en kändis eller något eller någon man känner. Deformationen av päronet har absolut inget med det päron som Charles Philipon tecknade på 1830-talet i satirtidskriften Charivari...

Som Philipon så riktigt påpekade; det päron som visades på gårdagens bild har inget annat att göra med dagens än att onsdag följer på tisdag och att frukt åldras och blir till slut dålig...

Ovan ser vi något som vid en ytlig betraktelse verkar tämligen trivialt. Vi ser ett "verkligt" päron och dess avbild på en tavla. Det verkar inte råda något som helst tvivel om att det är ett verkligt päron som på ett naturtroget sätt har blivit avbildat. Man kan säga att konstnären, som vill förbli anonym, vinnlagt sig om att göra ett realistiskt stilleben föreställande ett päron. Om vi studerar bilden mer kritiskt ser vi att bakgrunden har ändrats. Väggen, golvet och päronets skugga mot väggen har ersatts med en helt svart bakgrund. Kanske vill konstnären att vi här koncentrerar oss på päronet, dess form och utvecklingspotential. Med andra ord vill konstnären att vi fokuserar på päronet...

Det är absolut inget fel i det. Jag kan garantera att det är helt ofarligt. En bild kan man ju alltid lita på eller hur? Man ser ju helt klart vad den föreställer! Alltså är budskapet också klart och entydigt... eller?

I en villastad någonstans har det samlats en skara missnöjda ute i en trädgård. Unisont kräver de att få fullständig kontroll över trädgården och allt som händer i den. Denna skara respekterar inga äganderätter, inga lagfarter och kommunicerar inte med några advokater. De ser en trädgård, invaderar den och kör ut alla andra. Helt kompromisslöst.

Det hela påminner om en gammal hederlig expropriation. En sådan där som Vägverket brukade göra när de fick för sig att bygga någon väg någonstans och ett hus låg i vägen. Vägeverkets personal dök då upp och gav ett bud på fastigheten och sedan startade en process som i allmänhet ledde till att de där boende avhystes från platsen med en viss ekonomisk kompensation.

Problemet med "Reclaim the Garden"-rörelsen är att de bara exproprierar utan att betala, eftersom de inte erkänner några former av betalningssystem.

Varför har de då samlats utanför denna villa? Om detta har det spekulerats vilt. En teori är att de har något emot husets invånare. En annan hävdar att de bara sett stället och valt ut det för att de finner det trivsamt. En tredje är att någon i huset gjort något mot någon i "Reclaim the Garden"-rörelsen...

Vad betyder det ökande användandet av sådana här utomparlamentariska metoder? En möjlig orsak skulle kunna vara att vissa grupper finner att de vanliga politiska kanalerna inte är öppna för dem, utan att de måste skapa egna politiska plattformar att verka utifrån.

Ta gruppen ute i trädgården här till exempel. Är det någon som tror att de har rösträtt? Är det någon som ens tror att dessa kan engagera någon typ av talesperson som för deras talan? Svaret på frågorna verkar vara nekande, så vem kan klandra dem för att de skaffar sig ett eget forum?

Vad kommer till exempel den nya regeringens statsminister att göra om hans trädgård fylls av politiska agitatorer som dessa? Om det kan vi bara spekulera... Hur vidsynt är han? Eller sätter han hårt mot hårt och hävdar sin äganderätt?

En rap-grupp har åtalats för att ha rappat om att alla ska hata polisen. Vart tog yttrandefriheten vägen? Den som läser Jan Myrdals utmärkta bok "Fem år av frihet" där karakatyrteckningar ur den franska tidskriften "Charivari" visas, finner att denna politik inte funkade mellan åren 1830 till 1835 heller.

Det finns en speciell sekvens där Charles Philipon ger sig till att presentera en bildserie där den franske kungen Ludvig Filip genomgår en metamorfos från kung till ett päron. Philipon poängterar att päronet i sig inte har något med de övriga bilderna att göra.

Nicolae Ceaucescu sa att det inte kunde bli tal om demokrati i Rumänien förrän det växte päron i Bukarests alléer. Senare samma natt band studenter upp päron i träden...

Makten är sig lik överallt. Ingenstans tål den att det skämtas eller drivas med den. Den slår tillbaka. Ofta för hårt så att det får motsatt effekt. Den svenska polisen har på olika sätt visat att den slår till speciellt hårt om vita medelålders mäns värderingar och egendom hotas. Ungdomar känner därför ofta att polisen inte finns där för dem. Men istället för att ta åt sig av kritiken och satiren går man till motattack och bevisar därmed att rapparna hade rätt... Eller?

Trädgårdstomten har på bilden gått till attack mot ordningsmakten och deltar i en aktion som han och hans meningsfränder kallat "Reclaim the garden".

- God dag, fru Fiskmånglare.
- God dag, herr Finansminister. Vad får det lov att vara?
- Vad kostar sjögurkan idag?
- Tvåhundra kronor för tre kilo.
- Då tar jag tre kilo.
- Tack, det blir tvåhundrafemtio kronor.
- Men Ni sa ju tvåhundra kronor kilot?
- Expeditions-avgiften är femtio kronor.
- Nåväl, här är en femhundralapp.
- Tackar, här är er sjögurka och er växel.
- Vänta! Här är bara två hundralappar. Det saknas femtio kronor!
- Vi har en växlingsavgift på femtio kronor.
- Detta är ju oförskämt, fru Fiskmånglare!
- Nej, nej, det är marknadsekonomi, herr Finansminister.

En mig närstående brukar ibland formulera frågan: "Varför finns han/hon?"

Nu kanske ni inte ser det, men trädgårdstomten på bilden är en Lars Leijonborg-look-alike. Det är något outgrundligt nöje som trädgårdstomtar har att ta kändisars anletsdrag. En kändis är ju en sådan där som inte gjort något speciellt, utom att vara känd för att vara känd. Min gamle filosofilärare kallade sådant för en tautologi. Han varnade bestämt för folk som förde den typen av argumentation. Sådana människor var inte hederliga sa han och fortsatte med att hävda att de oxå saknade moral. Amoraliska kallade han dem. De förstod liksom inte konceptet...

Likt en sentida dement Sven Duva står Leijonborg-look-aliken och vaktar kusten och kommer tids nog att avkräva den snyltande isbjörnen ett språktest...

Liknande händelser i det verkliga livet har lett mig till att fundera och formulera frågan: "Varför finns Lars Leijonborg?" Ännu har jag inte kunnat komma på något som skulle kunna rättfärdiga hans existens... men jag tänker...

Efter den 11 september 2001 tyckte en hel värld synd om USA och de som dött i World Trade Center, Pentagon och planet som störtade/sköts ned över Pennsylvania. Ett krig mot den internationella terrorismen proklamerades. Bevis presenterades av hur den ondskefulla konspirationens epicentrum låg i Afganistan och att dess onskefulle arkitekt Osama bin Laden fritt härjat där med de styrande talibanernas goda minne. Man sa bland annat att samtidigt som man slog till mot talibanerna så slog man till mot den internationella narkotikahandeln. Sedan presenterades bevis för att Saddam Hussein hade samarbetat med al-Quaida och dessutom anskaffat massförstörelsevapen.

Allt detta rättfärdigades av terrorattacken den 11 september. Sedan understöddes det internationella (amerikansk/brittiska) kriget mot den internationella terrorismen ideologiskt av attentaten i London och Madrid.

Nu visade det sig att bevisen var fabricerade och att det som gett upphov till attackerna mot Afganistan och Irak kunde ifrågasättas. Rapporten som bevisade Saddam Husseins skuld hade skrivits av en Masters-student på uppdrag av CIA.

Då amerikanerna anlände till Bagdad besatte de oljeministeriet först av allt. Till det finns en enkel anledning. Utan olja är USA ingen supermakt. Flygfotogen har ingen ersättningsprodukt den dag oljan är slut. Utan flyg och fullständigt luftherravälde saknar den amerikanska armén förmåga att få bukt med andra länders stridskrafter.

Oljan håller på att ta slut. Men innan oljan tar slut kommer de som ser den som en strategisk vara essentiell för sin krigföring och sin dominans i världen att säkra sitt behov av denna resurs. I det ljuset ska vi se Kinas enorma satsning på kärnkraft. Kineser och indier vet att de inte kommer att kunna få del av den sinande oljeresursen, så de måste satsa på alternativa energikällor i sin moderniseringsprocess.

Men hur var det nu med rättfärdigandet av vedergällningen efter 11 september 2001? Cirka 3000 amerikaner och andra dog i terroattackkerna. Visst det är hemsk och en tragedi för alla som var personligt inblandade. Men det finns orsaker till att människor dör i USA som är allvarligare än några fanatiska terroristers hot mot det amerikanska samhället. Varje år mördas över 30 000 människor i USA. Ungefär 400 poliser dödas varje år i tjänsten. Detta kan till stor del tillskrivas en vapenlagstiftning som saknar motstycke bland mänskliga samhällsformer. Varför inte ta krafttag mot detta? Svaret är enkelt; Det amerikanska samhället är ett samhälle där man styr genom att göra folk rädda.

Redan Vladimir Iljitj Uljanov (mer känd som Lenin) uttalade följande deviser; "Staten styrs genom terror" ... "... syftet med terror är att terrorisera..." Han kunde ha lagt till att en terroriserad befolkning är lättare att övertyga om att extrema åtgärder är nödvändiga. Därmed har vi en del av svaret för hur det kunde gå som det gick med den internationella politiska utveckllingen efter den 11 september 2001: Myndigheter och regeringar i vissa länder utnyttjade denna möjlighet för att genomföra olika åtgärder som inte klart uttalades för de som satt dem att styra. Den 11 september försåg dessa krafter med en anledning att genomföra det som de hetast av allt önskade sig.

Det vi ser är hur demokratins försvarare USA, efter det kalla krigets slut slänger sin förklädnad och visar sig som det nya Imperiet. Imperiet har bara två politiska mål; 1) Att bevara den egna maktpositionen; och 2) Att se till att ingen annan makt hotar denna maktpostion.

För att förverkliga dessa två mål behövs militär överhöghet. Den strategi som amerikanarna utvecklade under andra världskriget och som ledde till Tyskland och Japans nederlag byggde framförallt på luftherravälde. Sovjetunionen vann sin del av kriget genom att utvecka sin förmåga på marken; mao genom att ha ett pansar och artilleri som ingen kunde motstå, inklusive västmakterna.

Den här amerikanska strategin har utvecklats ytterligare och förfinats och numera står och faller de amerikanska stridskrafterna med sitt flyg. Därför måste oljeresursen säkras för amerikansk strategisk användning.

Vad kan vi då lära av detta? Jo, då tiden går och vi med säkerhet går mot ett slututnyttjande av oljeresursen ska vi inte hysa några illusioner om att vi kommer att få ta del av det lilla som finns kvar. Nej vi måste se om vårt hus och satsa på alternativa energikällor och minska vårt energiuttnyttjande.

Förstår Alliansregeringen dessa samband? Inser de att deras deleriska drömmar om evig tillväxt saknar substans i en verklighet över vilken de inte har speciellt stor kontroll?

På dagens bild inser vi till fullo vilken historisk betydelse trädgårdstomtarna har haft. Den tragiska dronten dog ut då den västerländska människan dök upp på de öar som de befåglade. Människorna förekoms dock med råge av trädgårdstomtarna och som vi ser kom trädgårdstomtarna och drontarna rätt bra överens. Hur trist är då inte att se att så fort västerlänningar sätter sin fot någonstans så sprider de död och förintelse omkring sig. Dronten saknade den självbevarelsedrift som är så nödvändig då man har med västerlänningar att göra. ERGO: ... ser du en västerlänning på stranden där du bor, hugg då genast ner honom... innan han hinner utrota dig och de dina...

Var har vår nye, fine utrikesminister Carl Bildt befunnit sig under åren efter sitt statsmannaskap? Länder som Bosnien, Sudan, Ryssland osv dyker upp för vårt inre öga... och i hans västerlänningsspår ser vi död och förintelse... begreppet ond olja har plötsligt fått ett ansikte...

Övervakningen över våra liv tilltar i allmänhet och övervakningen av det offentliga rummet gör det i synnerhet. Batongliberalerna hävdar envist att det är i den laglydige medborgarens intresse att öka denna övervakning eftersom den på intet sätt hotar denne då en laglydig medborgare inte gjort något och därför inte kommer att utsättas för bestraffning. Brottslingarna däremot kommer att kunna gripas i större omfattning och dömas med säkrare bevismaterial som grund. Vad är det nu för fel på detta resonemang?

Jo, man använde exakt samma argument i det forna Östtyskland då man värvade informatörer som skulle rapportera vad makar och arbetskamrater sa och gjorde. Det gjorde ju inget för de flesta gjorde ju inget. Men lagar och förordningar är stadda i ständig förändring och därför kan vi inte alltid se konsekvenserna av inskränkningar av den personliga integriteten. Det som verkar vara ett nödvändigt ont idag kan bli ett onödigt gissel eller till och med en mardröm i framtiden.

Kvinnan på bilden ger fingret åt kameran. Hon ger motståndet ett uttryck, genom att hon förvägrar det granskande elektroniska ögat möjligheten att identifiera henne (om det nu är en kvinna).

Den traditionella afganistanska burkan utgör på detta sätt ett utomordentligt hjälpmedel för att undandra sig myndigheternas granskande elektroniska ögon. Kanske kommer Gucci-burkan att i framtiden bli en populär klädedräkt även utanför de kretsar som nuförtiden bär detta anonymiserande plagg.

Ett annat medel att undgå identifikation är ju att bära en integralhjälm. Vissa Hells Angels medlemmar hävdar dock att hjälmanvändning leder till ett sällsynt svårbemästrat mjäll som förpestar tillvaron för den idoge motorcyklisten. Därför har de dispans av medicinska skäl för att inte använda hjälm. Nu kan man ju fråga sig om de inte istället kan raka sina huvuden?

Ett tredje hjälpmedel är den traditionella rånarluvan. Ja det verkar som om möjligheterna är stora att lägga hinder i vägen för övervakningen av våra liv. Övervakningen inskränker sig inte till okulär övervakning. Man kan ju också ta upp ljud för att få bukt med subversiva element i folkmyllret. Ett paket smör kan göra underverk mot sådana små elektronikpryttlar.

Men vad händer om man bestämmer sig för att montera upp elektroniska näsor på offentlig plats? För att spåra sprängmedel, dopingmedel och narkotiska preparat i det offentliga rummet. Kommer dessa senare att användas till att kontrollera om man släpper sig eller tvättar sig tillräckligt ofta. Den statliga terrorn kan öka exponentiellt.

Kan man lura dessa tekniska nyinnovationer? Kanske genom att använda pepparsprej, eller? Var i ligger begränsningarna för vad myndigheterna få reda på?

En sak är ju rätt fantastisk; Man lägger ner stora summor för att övervaka vad som händer i folkvimlet, men struntar i att sätta åt ekonomiska och miljöbrottslingar... Varför? Jo logiken synes enkel; det är ju makthavarna själva och deras kompisar som utför dessa senare brott. Alltså går de fria eller får något löjligt lågt straff för att ha förstört många människors liv och utkomstmöjligheter...

Se de två trädgårdstomtarna som djärvt korsar en mycket strid ström. Här ser ni ingen tvekan och ingen brist på mod. Precis så har det nya året börjat, motigt och liksom ogint. Ingenting kommer gratis och det lilla man har vill vissa somliga ta ifrån en...

Vi ska kanske begrunda den ihärdige guruns uppfattning om vad en människa behöver äga. En sko, en annan sko, ett ländkläde, en huvudbonad, en mugg, ett fat och en sked...

Som ni ser har de två trädgårdstomtarna allldeles för mycket med ägodelar där de kämpar sig fram i vattenmassorna. Vi ska dock inte känna någon oro... snart kommer det att komma en representant för den nya regeringen och ta ifrån dem överskottet. "Den som inte arbetar ska heller inte äta!"

Tyckte ni att den devisen lät bra? Det tyckte man i Sovjetunionen oxå, särskilt i arbetslägren... resultatet blev att den som inte orkade arbeta svalt ihjäl. Vid närmare eftertanke platsar nog moderaterna som det nya arbetarpartiet; Moderatkommunisterna!!!

På dagens bild ser vi hur trädgårdstomteguiden som vanligt lotsar oss genom tillvaron. Plötsligt dyker en ondskefull varelse upp bakom honom och tycks hota hela hans existens... lite naiv som han är tycks han helt omedveten om den hotande faran...

Precis så skedde då F! höll sin konferens i Örebro hösten 2005. Man beslutade sig för att släppa in media, eftersom man såg sig som en demokratisk rörelse. Media kom in och fick syn på ett inslag avsett som både förströelse och tankeväckande... Media valde ut en rad ur denna framställning och påvisade därmed att F! var en manshatande organisation...

Man framställde F! som något långt värre än de män som misshandlar, lemlästar, våldtar och dödar kvinnor i stora mängder varje år... F! hotade ju den oskyldiga massan av manskollektivet (en elak person skulle kunna säga att denna är identisk med det som vissa kallar patriarkatet)...

Man kan här ställa sig lite frågor om medias självbild... Media tycks vara uppfyllda av sin egen intellektuella förträfflighet och överlägsenhet och avfärdar alla anklagelser om etisk och moralisk ohederlighet med en fnysning. Man är ju journalister bevars, som enbart rapporterar på ett objektivt sätt vad som händer för en intresserad allmänhet (man skapar ju inga nyheter eller pseudonyheter eller förvränger verkligheten till oigenkännlighet, något som varje person som hängts ut i pressen tvingats känna av...)...

Inom F! finns emellertid en avsevärd mängd individer med en rätt avsevärd intellektuell kapacitet och vissa inom partiet avser att analysera den här behandlingen (från media) för att påvisa vad som egentligen hände och varför...

Michel Foucault har i sitt författarskap påvisat hur man kan marginalisera en aktör genom att framställa denna som bisarr eller galen. Andra kallar sådant beteende för härskartekniker.

Just så agerade media i den här affären. Hade F! varit en manligt dominerad organisation hade man förmodligen karakteriserat samma beteende som F! visade upp som "ovanligt högt i tak och förutsättningslöst", istället kom man att tala om "hönshus" och att "kärringar kan aldrig hålla sams"...

Det som media missade på ett sorgligt sätt (och genom en stereotyp karakterisering av F!) vid bildandet av F! var att organisationen bildades genom användande av en bottom-up princip, där alla skulle kunna göra sin röst hörd. Istället fokuserade man på de motsättningar som under en sådan process måste uppträda. Den motsatta strategin var aldrig något alternativ för F!, eftersom man då skulle karakteriseras som en toppstyrd och elitistisk organisation.

Man kan ju fråga sig varför media valde att agera på det här sättet? Foucault hade tveklöst svarat att det var patriarkatet som antog utmaningen genom att misstänkliggöra den som verbaliserade den från början. Det uppfattade, med rätta, F! som en direkt utmaning mot sig och sina grundläggande värderingar och normer. Nämligen att kvinnor ska hålla truten och vänta på sin tur... vänta... vänta... vänta...