Trädgårds tomten filosoferar vidare

image33
Trädgårdstomtens små filosofiska tankegångar fick ju oväntat mothugg och Tingsrättens dom mot de här männen fick honom verkligen att fundera. Uppenbarligen är ingen ibland Tingsrättens domare eller nämndemän bevandrade i vare sig djurrätt, buddhistisk eller jainistisk filosofi. Vad kan då ligga bakom deras resonemang? Vilken typ av rättstänkande lutar de sig emot här? Trädgårdstomten lade sin panna i djupare veck än vanligt och funderade. Männen hade enligt Tingsrätten alltså inte förstått att det som de gjorde mot den 19-åriga kvinnan var att rubricera som våldtäkt. Därför kunde inte inse vidden eller konsekvenserna av sina handlingar och därmed var de att betrakta som oskyldiga. Tankegången är onekligen intressant. Nu är ju trädgårdstomten inte någon juridisk expert, men tänkte att han väl kunde försöka reda ut begreppen lite grann.  Trädgårdstomten trodde att det juridiska tänkande gällde fortfarande att man är skyldig att hålla sig underrättad om vad lagen säger och handla i enlighet med den. Man kan alltså inte komma och säga att då man åtalats för rattfylleri att man inte visste att man inte fick dricka sprit och köra bil. Det är man skyldig att underrätta sig om. Men här tänkte Tingsrätten uppenbarligen annorlunda. Vad kan ett sådant paradigmskifte i rättstänkandet få för intressanta konsekvenser? Anta att vi ser en person som håller på att ta ut pengar från en bankomat. Personen tar ut pengarna och får samtidigt en uppgift om hur mycket det finns kvar på kontot. En annan person som ser det hela, antar att den förste ska slänga pengarna eftersom han för pengar (med uttagsuppgiften) mot papperskorgen. Person två antar då att person ett är galen, tar ett steg framåt och tar ifrån honom pengarna. Enligt traditionellt rättstänkande har nu person två begått ett rån, men enligt det nya har han/hon bara tagit hand om sopor. Vilket möjligen Avfallsverket kan ha åsikter om. Det finns andra exempel; någon lämnar en bil på en parkering. En annan person tar bilen i tron att den är övergiven. Den springande punkten här tycks vara att det i princip är omöjligt att gå in i en annan människas huvud och se vad den människan tänkte i ett givet ögonblick. Nu brukar ju inte sådana här egendomstvister leda till så bizarra Tingsrättsdomar, så varför blir det så här då två män förgriper sig på en kvinna? Är en kvinna ett lägre stående rättssubjekt? Gäller inte likhet inför lagen för kvinnor? Det här rättstänkandet måste komma ur en annan rättstradition än den romerska som utgör grundval för det västerländska rättstänkandet. Var hittar vi då en så bizarr rättstradition? Svaret är enkelt; det kommer ur Bibeln, ett slags urkund som skapades av ett slags förvirrad religiös sekt under det första århundradet av vår tideräkning. Vad säger då denna urkund i rättsliga frågor? Kan den vara något att bygga ett modernt samhälles rättstänkande på? I den Andra Mosebokens 21 kapitel 7 versen kan vi läsa: ?Om någon säljer sin dotter som slav, så ska hon inte ges fri som slavar ges fria.? Här har vi en tydlig indikation på att kvinnan inte är ett likställt rättssubjekt med mannen, utan mer är att se som ett slags vara. Innan hon såldes som slav ägdes hon uppenbarligen av en man, sin far. Vad händer då om man brukar våld mot den som man har som sin slav? I samma kapitels 21 vers får vi veta följande: ?? om den slagne lever en eller två dagar, då ska han (förövaren) inte straffas, eftersom det var hans egendom.? Vi inser därmed att våldet inte är straffbart eftersom den som utfört det redan straffats genom att hans egendom minskat i värde (i och med att slaven i fråga dog). Nu förstår vi Tingsrätten mycket bättre; den dömer inte enligt Sveriges Rikes Lag, utan efter Bibeln. Vi håller alltså på att få en motsvarighet i vårt samhälle till den muslimska Sharía-rätten. Är det så vi ska förstå Tingsrättens dom?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback