Reclaiming the Waterstream
Kan trädgårdstomtar verkligen simma? Frågan kan verka berättigad och för att skingra tvivel i denna viktiga fråga så väljer jag att idag publicera ovanstående bild som bevis. Det finns naturligtvis ett otal frågor som sysselsätter oss dagligen och inte har några riktiga svar. Många gånger beror det på att ingen har tagit sig tid att tänka igenom dem ordentligt. Vi har inte tänkt till med andra ord. Vi tar beslut och anser oss veta saker och tings tillstånd, utan att ha reflekterat över dem. Vad säger det om oss och vår tid egentligen?
Vi anser gärna att vi befinner oss i något slags civilisationsmässig höjdpunkt. ”An all-time-high” för att uttrycka sig med den terminologi som man använder sig av på världens börsmarknader. Allting är en fråga om hur man mäter detta. Det vill säga; I vilken mening befinner vi oss en höjdpunkt, höjd över alla hittillsvarande tidsåldrar?
För några år sedan satt jag och funderade över hur Sverige fallit från att vara världens näst mest produktiva land 1965 till en 22:a plats 1995. Det verkade ju oroande. Jag beslöt mig att konstruera ett index som skulle placera Sverige som etta i världen. Vad skulle då ingå i ett sådant index? Man tänker sig ju att Sverige, som Fredrik Lindström kallat ”Världens modernaste land”, verkar ha kommit så långt då det gäller civilisationsutveckling.
Om vi tänker oss hur Abraham Maslows behovspyramid ser ut, där de mer basala och livsnödvändiga behoven uppfylls först och sedan blir det alltmer avancerade behov, för att slutligen utmynna i ”självförverkligande behov”, så ser vi kanske det hela mer klart. Nu blev det spännande: Vilka behov var det som uppfylldes av ett sådant index? Jag satt och pulade i ett program som hette SPSS och med stigande förvåning insåg jag att det index som placerade Sverige som etta skulle ha gjort Maslow synnerligen deprimerad.
Hur såg då resultatet ut? Jo, om man räknade antal TV-apparater, telefoner, datorer och bilar per capita så kom Sverige etta i världen. Enbart hårda materiella ting alltså. Svensken är tydligen, eller var åtminstone 1996, en mycket krass materialist. Här har vi alltså bakgrunden till att svensken är en miljövän diskursivt, men i ren handling ett riktigt miljösvin. Ända sedan en liten miljövåg då miljöpartiet tog sig in i Sveriges riksdag så har svensken miljöintresse varit en läpparnas bekännelse. Plånboksfrågorna har varit viktigare och följdaktligen prioriterats och nådde sin kulmen i det senaste valet. Fanns det någon överraskning där så var det att de svenska fascisterna fick en sådan framgång i såväl riksdagsval som kommunalval.
Förmodligen är det därför som trädgårdstomten simmar omkring och kräver tillbaka vattendraget på bilden. Kanske vill han förhindra att marknadsfundamentalisterna utvecklar den. Möjligen kan något oetiskt företag där Carl Bildt äger en större aktiepost vara på gång att bygga en kraftverksdamm här och se till att laxarna slutar leka. Det säger ju sig själv att något som leker är improduktivt och bör förhindras. Möjligen kan Lars Leijonborg se till att förhindra laxarnas olagliga invandring i de svenska vattendragen genom en sådan utveckling. Marknadskrafterna i skön harmoni; den ene fattar besluten och den andre blir miljonär på kuppen. Vad var det nu igen som Världsbanken brukade kalla sådant beteende? Det börjar på ”kor” och slutar på ”ruption”...
Hur tänker egentligen politiker?