Trädgårdstomtens upprop till motstånd
Trädgårdstomten hade bestämt sig och han skulle göra passivt motstånd mot den högtid människorna kallade jul, men som han och hans likar kallade konsumtionsvansinne. Genom sin unika existens som tomte, men ändå helt frikopplad från allt vad julfirande hette insåg trädgårdstomten att visa upp sin personliga integritet och att vägra delta, skulle ge detta passiva motstånd en stor genomslagskraft.
Det är ju ingen tvekan att ända från hans store anfader Priapos dagar, så var trädgårdstomten per se naturen och trädgårdens beskyddare. Många var de människor som i sin förtvivlan vänt sig till honom och hans gelikar för att rädda sin trädgård. Något som trädgårdstomten stolt kunde deklarera oftast hjälpte att rädda en hotad växtlighet och sedan lockade till ett överflöd av levande organismer.
En trädgård med en trädgårdstomte eller tomta var en lycklig plats på jorden... men nu var det slut... minsta tecken på julfirande och trädgårdstomtarna skulle omedelbart dra från trädgården ifråga...
Trädgårdstomten skrockade nöjt och hans kollega instämde... planen kunde inte misslyckas... de skulle inte ge sig förrän gran- och grismördandet upphörde och att allt det energislösande som hotade allt levande på jorden drastiskt drogs ner till ett absolut minimum... tusentals ödelagda trädgårdar skulle tvinga människorna till besinning...
Ingen skinka. Inga julklappar till lilla tomtan. Illa!
... exaktemente... här gäller att stämma i bäcken annars blir det som i Tandooriälgen...
Men vad skall då tomtan göra med julklapparna hon köpt till tomten? Ge bort dem till små föräldralösa nissar?
... frågan fick plötsligt en väldigt otrevlig moralisk etisk inriktning, där den som får en gåva helt plötsligt avkraävs ansvar. Här måste vi förstå att givare och mottagare är två helt skilda individer. Mottagaren kan på grund av välvilja inför givarens känslotillstånd ge efter på principer som han inte an påtvinga andra...