Reclaim the Garden

Trädgårdstomten kände sig lite nere. Tillvaron kändes inrutad och förutbestämd och styrd av något slags obevekligt öde. Han tänkte efter: 

"- Hur hade det blivit på detta sättet?"

Det enda han kunde komma fram till var att han kände det som om någon styrde honom och kontrollerade hans handlingar. Han kunde liksom inte sätta namn på några riktiga handlingsalternativ, utan gjorde alltid det som föll honom först in. Och de lösningarna framstod allt oftare som alltmer korkade. 

En parallell till det här fenomenet står det att läsa om i dagens Svenska Dagblad. Där står att bevisen mot den libyer som fälldes av en skotsk domartrio för Lockerbieattentatet, var fabricerade och att den dömde nu beviljats nytt prövningstillstånd. Vi kan fundera om våra uppfattningar om den katastrofen färgats av en nyhetsrapportering som varit något ensidig. Hur ser vår bild av medias tillförlitlighet ut? Är det lite som att tro på tomten att lita på vad som står där? 

Bakgrunden till det hela är som följer: Den 21 december 1988 utsattes en Boeing 747, PanAms Flight 103, för ett bombattentat över skotska Lockerbie. 270 personer dog varav 10 på marken. Attentatet bär terroristdådets alla kännetecken. Inte mindre än 21 olika nationaliteter dog i Lockerbieattentatet. Den ovan nämnde libyern dömdes för dådet. Ett enkelt fall eller? Inte nödvändigtvis, eftersom attentatet har en förhistoria. Dvs. det kan tänkas att något utlöste attentatet. 

Den 3 juli 1988 sköt USS Vincennes, med en kryssningsmissil, ner Iran Airs Flight 655, på väg från Bandar-Abbas till Dubai och 290 människor dog. Av de som dog var 38 icke-iranier och 66 barn. USS Vincennes befann vid nerskjutningsögonblicket på iranskt territorialvatten. USA:s dåvarande vicepresident, George Bush d.ä. uttalade sig om saken:  

"I will never apologize for the United States of AmericaI don't care what the facts are!" 

USA ersatte ändå de dödas anhöriga med 300 000 USD för varje arbetsför och 150 000 USD för de övriga, totalt 61,8 miljoner USD, som kompensation, men man erkände aldrig att man begått något fel. 

En möjlig hypotes om orsaken till Lockerbieattentatet är att regimen i Teheran beslutade sig för att vedergälla det terrordåd som amerikanerna utfört med ett likartat. Med tanke på hur Teheran-regimen resonerade under denna tid, i Iran-Irak-krigets slutskede, så verkar en sådan hypotes inte vara så långsökt.

Varför envisas då USA med att det skulle vara de här stackars libyerna som är skyldiga? Svaret är ganska enkelt och cyniskt:  Om man kopplar det till Iran, så uppstår frågan om vedergällning och då framstår det som moraliskt försvarbart enligt öga för öga/ tand för tand principen att spränga planet över Lockerbie. Med andra ord: Om ni spränger våra medborgare, så spränger vi era medborgare i luften. Med tanke på att regimen redan befann sig i krig och hade identifierat Irak som Lill-Satan och USA som Stor-Satan som backade upp Lill-Satan, så är det inte långsökt att man ville hämnas sina döda muslimska medborgare. Eller som Ayatollah Ruollah Khomeiny en gång uttryckte sig angående Irans fiender:

"- Död åt alla arroganta!" 

Stor-Ayatollan avsåg då tveklöst Irak och de som stödde angriparen i Iran/Irak-kriget. Den iranska regimen nöjde sig inte med att vända sig till den Internationella domstolen, utan valde att gestalta nedskjutningen av Iran Airs Flight 655 på följande sätt, i en frimärksutgåva. Bildspråket är otvetydigt; vem är skurken och vem är offret? Hur ska den rättfärdige agera?