Reclaim the Garden

Trädgårdstomten kände sig lite nere. Tillvaron kändes inrutad och förutbestämd och styrd av något slags obevekligt öde. Han tänkte efter: 

"- Hur hade det blivit på detta sättet?"

Det enda han kunde komma fram till var att han kände det som om någon styrde honom och kontrollerade hans handlingar. Han kunde liksom inte sätta namn på några riktiga handlingsalternativ, utan gjorde alltid det som föll honom först in. Och de lösningarna framstod allt oftare som alltmer korkade. 

En parallell till det här fenomenet står det att läsa om i dagens Svenska Dagblad. Där står att bevisen mot den libyer som fälldes av en skotsk domartrio för Lockerbieattentatet, var fabricerade och att den dömde nu beviljats nytt prövningstillstånd. Vi kan fundera om våra uppfattningar om den katastrofen färgats av en nyhetsrapportering som varit något ensidig. Hur ser vår bild av medias tillförlitlighet ut? Är det lite som att tro på tomten att lita på vad som står där? 

Bakgrunden till det hela är som följer: Den 21 december 1988 utsattes en Boeing 747, PanAms Flight 103, för ett bombattentat över skotska Lockerbie. 270 personer dog varav 10 på marken. Attentatet bär terroristdådets alla kännetecken. Inte mindre än 21 olika nationaliteter dog i Lockerbieattentatet. Den ovan nämnde libyern dömdes för dådet. Ett enkelt fall eller? Inte nödvändigtvis, eftersom attentatet har en förhistoria. Dvs. det kan tänkas att något utlöste attentatet. 

Den 3 juli 1988 sköt USS Vincennes, med en kryssningsmissil, ner Iran Airs Flight 655, på väg från Bandar-Abbas till Dubai och 290 människor dog. Av de som dog var 38 icke-iranier och 66 barn. USS Vincennes befann vid nerskjutningsögonblicket på iranskt territorialvatten. USA:s dåvarande vicepresident, George Bush d.ä. uttalade sig om saken:  

"I will never apologize for the United States of AmericaI don't care what the facts are!" 

USA ersatte ändå de dödas anhöriga med 300 000 USD för varje arbetsför och 150 000 USD för de övriga, totalt 61,8 miljoner USD, som kompensation, men man erkände aldrig att man begått något fel. 

En möjlig hypotes om orsaken till Lockerbieattentatet är att regimen i Teheran beslutade sig för att vedergälla det terrordåd som amerikanerna utfört med ett likartat. Med tanke på hur Teheran-regimen resonerade under denna tid, i Iran-Irak-krigets slutskede, så verkar en sådan hypotes inte vara så långsökt.

Varför envisas då USA med att det skulle vara de här stackars libyerna som är skyldiga? Svaret är ganska enkelt och cyniskt:  Om man kopplar det till Iran, så uppstår frågan om vedergällning och då framstår det som moraliskt försvarbart enligt öga för öga/ tand för tand principen att spränga planet över Lockerbie. Med andra ord: Om ni spränger våra medborgare, så spränger vi era medborgare i luften. Med tanke på att regimen redan befann sig i krig och hade identifierat Irak som Lill-Satan och USA som Stor-Satan som backade upp Lill-Satan, så är det inte långsökt att man ville hämnas sina döda muslimska medborgare. Eller som Ayatollah Ruollah Khomeiny en gång uttryckte sig angående Irans fiender:

"- Död åt alla arroganta!" 

Stor-Ayatollan avsåg då tveklöst Irak och de som stödde angriparen i Iran/Irak-kriget. Den iranska regimen nöjde sig inte med att vända sig till den Internationella domstolen, utan valde att gestalta nedskjutningen av Iran Airs Flight 655 på följande sätt, i en frimärksutgåva. Bildspråket är otvetydigt; vem är skurken och vem är offret? Hur ska den rättfärdige agera?

Trädgårdstomten funderade på det här med apparater. Han funderade över det förhållande att de bland fungerar och ibland inte. Vad kan detta bero på? Nu har ju alla större företag och institutioner något slags teknisk support och underhållsservice. Då man stöter på problem med datorer, skrivare och kopiatorer mm., händer det att man inte förmår lösa problemen själv. Man tvingas att söka reda på servicepersonalen. 

Nu vidtar en i och för sig intressant, men inte desto mindre, otrevlig process. Man talar så noggrant som möjligt om för reparatören vad problemet är. Vad händer då? Jo, apparaten, från någon av den här planetens oändligt många religioners helveten, sätter igång och fungerar helt oklanderligt. Reparatören tittar förebrående på mig. Varför har du stört mig tycks hans blick fråga? Till synes förnärmad, men egentligen triumferande vandrar eller marscherar han iväg. 

Jaha, tänker jag naivt, då är det väl bara att sätta igång igen. Men apparaten vägrar! Den visar upp exakt samma fel som förut!  Då jag noga tittat på vad reparatören gjort, upprepar jag hans manöver och rörelseschema. Inget positivt resultat kommer ur detta, utan problemet kvarstår. Hur kan det vara så här? Jag kände en gång en man från Mali. Han sa att orsaken till att tekniska saker strulade och konstrade inte alls berodde på att det var tekniska fel på dem, utan att de var besatta av en ond ande som fattat agg till en speciell person, nämligen just den specielle användaren. Därför kommer alla den planetens reparatörer att inte hitta något fel, utan de påstår helt fräckt att apparaten fungerar jättebra. Och alla kollegor kommer att titta oförstående på dig då du berättar om dina problem. 

Nej, det korrekta handlingssättet är istället att man måste anlita en västafrikansk schaman som dansar bort den onda anden. Då kommer datorn, skrivaren eller kopiatorn, eller vad det nu kan vara, att åter fungera i enlighet med vad tillverkaren utlovar i bruksanvisningen.  Nu är det emellertid så att Migrationsverket i all sin upplysthet och lyhördhet inför politikernas krav sett till att införa ett implicit importstopp på just västafrikanska schamaner. Enligt min sagesman var de de allra bästa, med de allra effektivaste danserna, skallrorna, kroppsfärgen (företrädesvis vit och grå) och besvärjelserna från Mali eller Burkina Faso (vilket också följdriktigt betyder ?De vackra männens land?), länder som Migrationsverket är mycket misstänksamma mot.  Så tyvärr sätter Migrationsverket njugghet stopp för ens möjligheter att anlita den yppersta av expertis i denna fråga.

Men det finns kryphål; Det är fortfarande rent tekniskt möjligt att fara på semester till Mali eller Burkina Faso, ge sig ut i obygden och leta reda på en schaman, övertala honom eller henne att följa med till Sverige och bli ens maka eller make eller vad man nu vill kalla sin tillkommande. Migrationsverket är dock mycket misstänksamt mot sådant och utsätter regelmässigt män och kvinnor som fått för sig att hitta någon utomlands att älska och leva sitt liv med för otroligt integritetskränkande undersökningar och utfrågningar. Dessa tar dessutom ganska lång tid och gärna tillämpar man byråkratiska regler för att förpassa den utländske parten utanför landets gränser, varifrån denne eller denna måste försöka ta sig tillbaka. 

Lyckas man att ta sig förbi alla dessa hinder, så står man där en dag med sin personlige västafrikanske schaman och beskådar den hemsökta apparaten. Nu vidtar en noga uträknad och stilistiskt superb ceremoni. Schamanen hotar först anden i apparaten för att få dess uppmärksamhet, sedan sätter schamanen igång med att dansa och slå med sina skallror. Den gråvita färgen är till för förvilla den onda anden att tro att schamanen redan är död och är en annan, mer ondskefull ande. Den onda anden skräms alltså på så sätt ut ur apparaten och ner i någon form av kärl, varifrån schamanen ombesörjer dess borttransport. 

På mindre än tre år har ni alltså genom att använda denna metod lyckats få er dator, skrivare eller kopiator fri från problem. Vi kan alltså dra slutsatsen att det tycks som det är billigare, mindre krångligt och mindre tidskrävande att köpa en ny apparat. Vilket då gör att man riskerar att också denna apparat hemsöks. Vi får ju aldrig glömma att den onda anden drivs av ett personligt agg till just dig. Om du säljer apparaten kommer därför nästa ägare att vara helt förskonad från problem. Naturligtvis under förutsättning att han eller hon inte retat upp någon annan ond ande. 

En konspiratoriskt lagd trädgårdstomte har föreslagit att det skulle vara apparattillverkarna som ligger bakom allt detta, för att få sälja fler apparater. Men så kan det ju bara vara om vi antar att de onda andarna jobbar för dem? och så jävliga kan de väl inte vara?

På dagens bild har trädgårdstomten tröttnat på sin handlingsförlamde vän i bakgrunden. Han vill ha lite action och inte bara sitta still och vegetera. Som ni kanske ser är trädgårdstomten i bakgrunden en av alla dessa tomtar som gillar att ta ett utseende efter en kändis och sedan också härma kändisens beteende. Jag måste där framföra min tveklösa beundran för hur väl detta har lyckats i detta fall. Annars minns vi ju alltför väl Bush-look-alike-tomten som tyvärr visade alldeles för mycket intelligens och självständigt tänkande, eller Lars Leijonborg-look-alike-tomten som inte förstod det gamla talesättet med att "man ska inte kasta sten i glashus". Vid närmare eftertanke tror jag förresten att den senare nog var rätt lyckad.

För hur kan en politker få för sig att det är bäst att inte synas? Man kan ju förstå att Laila Freivalds inte ville synas då mediadrevet i tsunami-häxjakten gick. Men hur är det då någon inte har något mediadrev efter sig och ändå väljer att dölja sig likt en modern Garbo bakom en osynlighetens slöja?

I kinesisk mytologi är det här inget ovanligt. Man tar som utgångspunkt de tre ursprungliga och visa kejsarna och hur de styrde det gamla Kina för mer än 3000 år sedan. Man gav den här förklaringen:

"Den vise mannen anländer utan att gå, ser utan att titta, gör ingenting och ändå uppnår han allt."

Busenkelt! Så det är så han gör, vår statsminister! De gamla daoistiska filosoferna förde resonemanget vidare och framlade en programförklaring för kinesiska kejsare av Zhou-dynastin:

"Den styr bäst, som styr minst."

Det finns emellertid ett allvarligt problem med det här handlingsprogrammet: I det gamla Kina gick allt sin gilla gång i en ganska maklig takt, medan dagens samhälle roterar med en väldig fart... Alltså; ett korrekt handlingsprogram applicerat under fel tidsepok!

Hur går det då månntro? Trädgårdstomten lade sin panna i djupa veck efter att han så beslutsamt slagit till den hårda bollen...