Reclaim the Garden

Trädgårdstomten hade tänkt till. Den här extra jultrivselbelysningen kom ju från energi som framställdes i polska kolkraftverk. Alltså inte nog med att det var fråga om överkonsumtion, det var överkonsumtion av särdeles skitig energi också. Allt för att fira födseln av någon sedan länge död muslimsk profet, Isa trodde tomten han hette...

Inte heller tog man någon hänsyn till vad profeten ursprungligen hade predikat. Oegennytta och att göra det rätta... älska dina medmänniskor som dig själv... istället hade man upphöjt egennyttan och girigheten till de högsta av dygder. Man uppfostrade barnen till att bli materialistiska, hagalna och omänskliga... på något sätt hade det blivit mycket värre än den vrångbild som Fjodor Dostojevskij hade frammanat i slutet på 1800-talet i sin roman "Bröderna Karamasov"... i en berömd dialog träffar storinkvisitorn Isa i Lissabon och förklarar att sedan hans dagar har den religiösa organisationen ändrats så att det inte finns plats för honom längre... senare bränns Isa på bål på Lissabons stora torg...

Nåja, sa trädgårdstomten, inte bränner de väl tomtar här och nu, tomten har ju blivit själva symbolen för den otyglade hagalenskapen, girigheten och omänskligheten. Nån idiot hade placerat honom i Kirgisistan, eftersom landet låg så till geografiskt att utdelningen av kapitalvaror skulle kunna ske med de mytologiska flygande renarna...

Merde, sa trädgårdstomten, och så finns det folk som inte tror på mig och mina fränder... det är en mycket sjuk värld...

Trädgårdstomten hade bestämt sig och han skulle göra passivt motstånd mot den högtid människorna kallade jul, men som han och hans likar kallade konsumtionsvansinne. Genom sin unika existens som tomte, men ändå helt frikopplad från allt vad julfirande hette insåg trädgårdstomten att visa upp sin personliga integritet och att vägra delta, skulle ge detta passiva motstånd en stor genomslagskraft.

Det är ju ingen tvekan att ända från hans store anfader Priapos dagar, så var trädgårdstomten per se naturen och trädgårdens beskyddare. Många var de människor som i sin förtvivlan vänt sig till honom och hans gelikar för att rädda sin trädgård. Något som trädgårdstomten stolt kunde deklarera oftast hjälpte att rädda en hotad växtlighet och sedan lockade till ett överflöd av levande organismer.

En trädgård med en trädgårdstomte eller tomta var en lycklig plats på jorden... men nu var det slut... minsta tecken på julfirande och trädgårdstomtarna skulle omedelbart dra från trädgården ifråga...

Trädgårdstomten skrockade nöjt och hans kollega instämde... planen kunde inte misslyckas... de skulle inte ge sig förrän gran- och grismördandet upphörde och att allt det energislösande som hotade allt levande på jorden drastiskt drogs ner till ett absolut minimum... tusentals ödelagda trädgårdar skulle tvinga människorna till besinning...

Trädgårdstomten var mållös. Han hade i och för sig varit ganska inaktiv de senaste dagarna, men då han kom ut ur sin bokula hade han inte förväntat sig denna köpgalenskap. De var som galna och de köpte allt. Den ena varan väre än den andra. Han trodde att människorna hade lyssnat på varningarna om resursförstöringen, klimathotet och avfallsbergen och insett att miljön allvarligt hotades av denna överkonsumtion som spred sig alltmer.

Han tittade bedrövat på människorna som likt en skenande buffelhjord anföll affärsidkarna och slet i varorna för att försäkra sig om att konsumera mera och att uppmuntra till en överkonsumtion av energi med alla dessa blinkande och lysande lampor utan synbarlig vettig funktion.

Hade de inte lärt sig något? Han suckade uppgivet, och insåg att de nog tyvärr var oförbätterliga. Ena stunden uttalade de sig och sa saker om att värna miljön, inte bidra till växthuseffekten och att bevara den biologiska mångfalden. Och sedan gjorde de så här: ... bejakade den mänskliga enfalden...

Trädgårdstomten gladdes åt en sak; ... han var inte människa...